Läser i Prins Charles känsla av Liv Strömqvist som jag tipsade om i förra inlägget och kan inte låta bli att skratta och känna igen mig och förundras över hur allt det där som jag känt och funderat över, allt det där som jag diskuterat med nära och bekanta helt plötsligt känns så rätt. Så självklart.
Trots det vänder boken upp och ner på väldigt mycket i vad som varit min och som fortfarande är samhällets bild av relationer och vad en relation bör eller inte bör vara..
Allt detta till trots. Kan jag fortfarande inte sluta fundera. Sluta undra. Hur kommer det sig ändå att vi fortsätter i samma hjulspår som vi alltid gjort trots denna uppenbara irrationella relationsdiagnos som vi försatt oss i.
Liv pratar om "kärleksrelationen" som nutidens moderna religion. Och det stämmer så väl.
Framför allt pratar hon om sex. Och vad sex har för betydelse i dagens norm kring relationer. Och det är precis där jag vill börja. Vad betyder det egentligen, sex. Har verkligen sex så stor betydelse. Och varför gör det att en relation helt plötsligt går från att vara en sund och självklar, nära och kärleksfull relation till att handla om äganderätt. Till att handla om känslor, svartsjuka, ideal, nedsatt självförtroende, otillräcklighet..
Och varför gör detta att vi slutar lita på den andra personens kärlek till oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar