Idag satt jag och pratade med en vän. Och hen berättade för mig om ett bröllop hen varit på där bruden under vigselakten råkat säga fel. Istället för att säga:
"Tills döden skiljer oss åt.."
så hade hon sagt
"Tills livet skiljer oss åt!"
Och efteråt funderade jag på det och jag tycker det är genialiskt. För är det inte så det är. Eller kanske borde vara. Vi har varandra en begränsad tid. Både för att det är så det är, livet. Det slutar.
En dag så är det bara döden kvar.
Men inte bara det. Livet förändras också. Livet sker hela tiden och ibland splittrar det oss. Gör om oss. Vissa stannar kvar hos oss och vissa lämnar bara spår i våra hjärtan. Men är borta. Kanske bara för stunden. Men andra kommer aldrig tillbaka. Vissa är bara minnen. På ett papper, eller som en dröm i fjärran. Andra kommer vi inte ens ihåg.
Varför är det så-
varför delar vi upp våra relationer i kärlekar och vänskapar?
varför är det så att i en vänskap kan jag vara tillsammans med en person i resten av mitt liv utan att skriva vare sig kontrakt eller vara tvungen att ringa varje dag. Vi vet var vi har varandra ändå.
MEn i kärlek så är det inte så.. (nu pratar jag förstås om normativa monogamförhållanden)
i en kärlek är en tillsammans, och då är en tillsammans jämt? annars är det distans och det är svårt.bättre att
Göra Slut.
Att Göra Slut.
Nu slutgjorde vi den här fasen i våra liv från och med nu ska den enda beröring vi har mellan varandra vara inget mer eller mindre en ett handskak. Och kanske en kram, någon gång ibland.
Vad är skillnaden mellan kärlek och vänskap?
http://www.svtplay.se/video/63327/del-1
tisdag 19 mars 2013
torsdag 7 mars 2013
What does love mean?
Utdrag ur "Prins Charles känsla" av Liv Strömqvist:
" Det kan faktiskt vara svårt att veta vad "kärlek" betyder.
I vårt samhälle anses det till exempel normalt att romantisk kärlek ligger väldigt nära hat. Om personen en ihop med till exempel på något sätt gör en besviken, kan kärleken på ett ögonblick bytas ut mot en känsla av fientlighet, våldsamma angrepp eller att känslorna helt plötsligt bara upphör.
- Jag älskar dig!
- Jag har legat med min gymtränare.
- Ok. Då hatar jag dig.
Att "älska" sin partner betyder inte samma sak som att älska i andra sammanhang. Om din partner exempelvis säger:
- Jag följer inte med till din mormors lägenhet i år!
Jag funderar på att istället, lämna civilisationen på obestämd tid, leva ensam i samklang med naturen...
typ hooka upp med några svanar vid en sjö, leva av alger och bröd smulor!*
( *Eller valfri annan störig livsplan.)
Vore det mest kärleksfulla att säga typ:
- Gud vad kul för dig!
Eftersom jag älskar dig vill jag ditt bästa!
Men i den romantiska kärleken är det mycket möjligt att ens ego i denna situation istället reagerar med svartsjuka, ägandebegär, anklagelser, och försök till manipulation genom känslomässig utpressning.
- Men JAG då!? Ska du bara lämna mig?
Hur kan du göra så mot mig?!
AJ!AJ! Jag känner smärta!!
Varför skadar du mig?
Jag HATAR dig!
- Men du sa ju innan att du älskade mig?
- Men nu känner jag att jag att du ska lida. Jag vill skada dig. Jag vill att du ska känna smärta.
- Ok.
Den andliga läraren Eckhart Tolle skriver:
Om du i dina kärleksrelationer upplever både "kärlek" och motsatsen till kärlek: angrepp, känslomässigt våld och så vidare - då är det sannolikt att du har förväxlat kärleken med egots bindningar och beroende.
Du kan inte älska din partner och angripa henom i nästa ögonblick. Sann kärlek har ingen motsats.
Om din kärlek har en "motsats", då är det inte kärlek utan ett starkt egobaserat behov av en mer fullständig och djupare upplevelse av dig själv -
Ett behov som den andra personen tillfälligt uppfyller.*
(*Tolle, Eckhart: The power of now, Energica förlag, 2002, s127)
Ett vanligt sätt att ha relationer utifrån egobaserade behov är att försöka få makt över den andra personen i relationen.
Det kan till exempel vara att hålla på med kontroll, manipulation, svartsjuka och känslomässiga krav.
Ett annat - kanske ännu vanligare sätt att få makt i en relation är att inte ge den andra personen tillräckligt mycket kärlek. Helt enkelt - aldrig på riktigt öppna sitt hjärta för den andra.
Detta är en ganska enkel metod för att behålla kontroll och makt i relationen.
Denna situation upplevs ofta som väldigt eftersträvansvärd.
- Alla vill ha mig!
- Jag har hundra pers på gång!
- Själv behöver jag inte henom alls!
Varför? Kanske för att en, nör en har makt över andra människor, kan få en känsla som påminner om frihet. En kan kanske aldrig som människa bli i sanning "fri" - till exempel från döden -
men när en dominerar över andra kan detta ge en illusion av frihet.
En tror att en genom att kontrollera andra kommer att få mer kärlek.
Men som den amerikanske feministen Bell Hooks skriver:
Det fruktansvärda pris män betalar för att ha makt över oss är förlusten av förmågan att ge och ta emot kärlek. *
(*Hooks, Bell: "Allt om kärlek." Ordfront förlag 2004, s.69)
Hon skriver:
Där det finns makt kan det inte finnas kärlek.
För att uppleva kärlek, måste man ge upp all makt.
Var inte rädd.
Bara genom att ge upp självet kan man låta sig drabbas -
och därmed drabba - i en gemenskap bortom de uppsplittrande gränserna mellan människorna.
... och naturen och naturligtvis kosmos!"
" Det kan faktiskt vara svårt att veta vad "kärlek" betyder.
I vårt samhälle anses det till exempel normalt att romantisk kärlek ligger väldigt nära hat. Om personen en ihop med till exempel på något sätt gör en besviken, kan kärleken på ett ögonblick bytas ut mot en känsla av fientlighet, våldsamma angrepp eller att känslorna helt plötsligt bara upphör.
- Jag älskar dig!
- Jag har legat med min gymtränare.
- Ok. Då hatar jag dig.
Att "älska" sin partner betyder inte samma sak som att älska i andra sammanhang. Om din partner exempelvis säger:
- Jag följer inte med till din mormors lägenhet i år!
Jag funderar på att istället, lämna civilisationen på obestämd tid, leva ensam i samklang med naturen...
typ hooka upp med några svanar vid en sjö, leva av alger och bröd smulor!*
( *Eller valfri annan störig livsplan.)
Vore det mest kärleksfulla att säga typ:
- Gud vad kul för dig!
Eftersom jag älskar dig vill jag ditt bästa!
Men i den romantiska kärleken är det mycket möjligt att ens ego i denna situation istället reagerar med svartsjuka, ägandebegär, anklagelser, och försök till manipulation genom känslomässig utpressning.
- Men JAG då!? Ska du bara lämna mig?
Hur kan du göra så mot mig?!
AJ!AJ! Jag känner smärta!!
Varför skadar du mig?
Jag HATAR dig!
- Men du sa ju innan att du älskade mig?
- Men nu känner jag att jag att du ska lida. Jag vill skada dig. Jag vill att du ska känna smärta.
- Ok.
Den andliga läraren Eckhart Tolle skriver:
Om du i dina kärleksrelationer upplever både "kärlek" och motsatsen till kärlek: angrepp, känslomässigt våld och så vidare - då är det sannolikt att du har förväxlat kärleken med egots bindningar och beroende.
Du kan inte älska din partner och angripa henom i nästa ögonblick. Sann kärlek har ingen motsats.
Om din kärlek har en "motsats", då är det inte kärlek utan ett starkt egobaserat behov av en mer fullständig och djupare upplevelse av dig själv -
Ett behov som den andra personen tillfälligt uppfyller.*
(*Tolle, Eckhart: The power of now, Energica förlag, 2002, s127)
Ett vanligt sätt att ha relationer utifrån egobaserade behov är att försöka få makt över den andra personen i relationen.
Det kan till exempel vara att hålla på med kontroll, manipulation, svartsjuka och känslomässiga krav.
Ett annat - kanske ännu vanligare sätt att få makt i en relation är att inte ge den andra personen tillräckligt mycket kärlek. Helt enkelt - aldrig på riktigt öppna sitt hjärta för den andra.
Detta är en ganska enkel metod för att behålla kontroll och makt i relationen.
Denna situation upplevs ofta som väldigt eftersträvansvärd.
- Alla vill ha mig!
- Jag har hundra pers på gång!
- Själv behöver jag inte henom alls!
Varför? Kanske för att en, nör en har makt över andra människor, kan få en känsla som påminner om frihet. En kan kanske aldrig som människa bli i sanning "fri" - till exempel från döden -
men när en dominerar över andra kan detta ge en illusion av frihet.
En tror att en genom att kontrollera andra kommer att få mer kärlek.
Men som den amerikanske feministen Bell Hooks skriver:
Det fruktansvärda pris män betalar för att ha makt över oss är förlusten av förmågan att ge och ta emot kärlek. *
(*Hooks, Bell: "Allt om kärlek." Ordfront förlag 2004, s.69)
Hon skriver:
Där det finns makt kan det inte finnas kärlek.
För att uppleva kärlek, måste man ge upp all makt.
Var inte rädd.
Bara genom att ge upp självet kan man låta sig drabbas -
och därmed drabba - i en gemenskap bortom de uppsplittrande gränserna mellan människorna.
... och naturen och naturligtvis kosmos!"
tisdag 5 mars 2013
Vad har tillit med sex att göra?
Läser i Prins Charles känsla av Liv Strömqvist som jag tipsade om i förra inlägget och kan inte låta bli att skratta och känna igen mig och förundras över hur allt det där som jag känt och funderat över, allt det där som jag diskuterat med nära och bekanta helt plötsligt känns så rätt. Så självklart.
Trots det vänder boken upp och ner på väldigt mycket i vad som varit min och som fortfarande är samhällets bild av relationer och vad en relation bör eller inte bör vara..
Allt detta till trots. Kan jag fortfarande inte sluta fundera. Sluta undra. Hur kommer det sig ändå att vi fortsätter i samma hjulspår som vi alltid gjort trots denna uppenbara irrationella relationsdiagnos som vi försatt oss i.
Liv pratar om "kärleksrelationen" som nutidens moderna religion. Och det stämmer så väl.
Framför allt pratar hon om sex. Och vad sex har för betydelse i dagens norm kring relationer. Och det är precis där jag vill börja. Vad betyder det egentligen, sex. Har verkligen sex så stor betydelse. Och varför gör det att en relation helt plötsligt går från att vara en sund och självklar, nära och kärleksfull relation till att handla om äganderätt. Till att handla om känslor, svartsjuka, ideal, nedsatt självförtroende, otillräcklighet..
Och varför gör detta att vi slutar lita på den andra personens kärlek till oss?
Trots det vänder boken upp och ner på väldigt mycket i vad som varit min och som fortfarande är samhällets bild av relationer och vad en relation bör eller inte bör vara..
Allt detta till trots. Kan jag fortfarande inte sluta fundera. Sluta undra. Hur kommer det sig ändå att vi fortsätter i samma hjulspår som vi alltid gjort trots denna uppenbara irrationella relationsdiagnos som vi försatt oss i.
Liv pratar om "kärleksrelationen" som nutidens moderna religion. Och det stämmer så väl.
Framför allt pratar hon om sex. Och vad sex har för betydelse i dagens norm kring relationer. Och det är precis där jag vill börja. Vad betyder det egentligen, sex. Har verkligen sex så stor betydelse. Och varför gör det att en relation helt plötsligt går från att vara en sund och självklar, nära och kärleksfull relation till att handla om äganderätt. Till att handla om känslor, svartsjuka, ideal, nedsatt självförtroende, otillräcklighet..
Och varför gör detta att vi slutar lita på den andra personens kärlek till oss?
lördag 2 mars 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)