Rädsla för par-relationer?

Här kommer diskussionen som kom upp efter inlägget kärleksvänskap-vänskapskärlek-svamp.

Person 1

okay

Vær ikke så angst. Eller rettere .. ja, jeg forstår til fulde din angst. Jeg er også angst, f.eks. for at min bedste ven holder op med at elske mig, når jeg fortæller ham, at et eller andet, han gør, gør mig ked af det .. det er SINDSSYGT angst-provokerende.

Men jeg må ikke lade mig lamme af angsten. Jeg må dele den med min elskede .. dele den med min ven.

Jeg kan ikke komme tæt på et andet menneske uden at der er risiko. Kærlighed er risikabelt. Jeg må lade mit briste igen og igen og igen. Der er ingen vej udenom.

Det er ikke behageligt, nej. Det er det sq ikke. Nogengange er det VOLDSOMT u-behageligt. Vi kender det allesammen. Hun er gået sin vej, kærlighedsforholdet er stoppet. Det gør ondt, ondt, ondt. Smerte smerte.

Men .. hvad fanden vil du ellers gøre? Opbygge mure omkring dig, som holder andre på afstand? ALdrig lade nogen komme rigtig tæt på dig?

Det kan du jo godt. Men det er da et kedeligt liv.

Jeg vil fanme have folk tæt på. Jeg vil have mine venner tæt på. Inklusive min kæreste. Jeg vil have min kæreste tæt på. Tættere og tættere. Jeg vil dele så meget som muligt. Og det kommer til at ske. Jeg kan ikke have et seksuelt forhold til en kvinde uden at jeg trykker på alle hendes knapper .. og hun trykker ligeledes på mine.

Og det er dét, der er meningen. Så får vi alt det op på bordet, som vi ellers skjuler for os selv, og som vi måske tror, vi skjuler for de andre mennesker. Når jeg er i et dybt kæresteforhold, kan min kæreste jo se mig, for faen.

Hun kan se mig. Se al min storslåethed OG al min smålighed.

 Jeg kan jo ikke være TÆT på et andet menneske, uden at .. ja, netop være tæt.
Det er smertefuldt, ja. Ligesom det er ekstatisk og sjovt og grinagtigt og svært og legende let og vidunderligt og hårdt og forbandet og juicy og knasende tørt.

et er levende.

Jag

hm.. så du menar att vi skyler saker för våra vänner, eller för dem som vi inte har sex med?

men om jag säger såhär då, jag vill ha många nära, nära relationer, vissa är närmare och vissa är djupare än andra. i vissa ingår sex andra inte.

Person 1:

Jeg skjuler ting for alle. Ja, det forekommer mig, at det gør vi. Gør du ikke?

Jag

Men varför måste vi komplicera det mer än det behöver vara. Varför måste vi äga varandra?

Person 1

Hvad er det, du komplicerer?, Hvornår komplicerer du det .. mener du, at du komplicerer det, når du begynder at lade et forhold vokse sig så stort, at det nu begynder at inkludere seksualitet?

?

Jag

Jo, det gör jag, absolut. Jag är jättebra på att hålla mig undan de svåraste frågorna Men jag är också väldigt bra på att öppna mig. Att tala om väldigt intima och nära saker med människor jag tycker om, och som jag känner kmr ge mig något tillbaka,, ibland önskar jag att jag hållit tyst

Är ett förhållande större för att det innehar sex?

Person 1

.. men, hvor er det komplicerede - ?

Er det kompliceret, fordi du åbner dig ?

Jag

Att vi skiljer på vänskap och kärlek.

Person 1

har du lyst til at have flere end eet forhold, som indeholder udfoldet seksualitet ? (på samme tid) ?

Jag

Kanske

Person 1

og du er angst for, at dét vil komme til at skabe komplicerede situationer?

Jag

haha.. njae, inte direkt. jag känner inte så mycket ångest. eller det är klart att jag det känns dåligt om de jag är med inte känner likadant som jag.. då blir det komplicerat. därför har jag lärt mig prata om det tidigt.

Person 1

tænker: måske kan du opdage, at de mennesker, du er seksuelt tiltrukket af, og som også er tiltrukket af dig, måske også HAR det ligesom dig .. har du tænkt på det?

Person 2

"Delad lägenhet? Delad försäkring? Delad ekonomi? Är det värt det då? All den där ångesten. För en riktigt bra kärleksrelation kräver ju också ett långt och djupt vänskapsförhållande. Eller vad tror du?"

Jag tycker såna här diskussioner är konstiga. För mig känns det som att de försöker innefatta alldeles för mycket fastän det är väldigt svårt och inte alls lyckas. Som om det fanns universallösningar på förhållanden och hur vi ska/kan förhålla oss till dessa.

Folk är kära i varandra i alla möjliga konstellationer. Vissa är kära och håller sig på ett vänskapsplan. Andra "dejtar" i åratal utan att vara uttalat "ihop". Andra har öppna förhållanden på olika sätt, uttalade eller o-uttalade. Många har klassiska parparrelationer som du beskriver. Men jättemånga lever också fria från kravrelationer på det sättet och går runt och är lite kära, ligger med någon ibland och å vidare.

Men om vi riktar in oss på parparrelationen som du verkar vilja diskutera så är även den väldigt differentierad.

Min pappa och hans partner delar inte lägenhet till exempel fastän de varit ihop väldigt starkt parparigt i typ tio år. Dom delar varken ekonomi eller försäkring. Dom har vissa vänner gemensamt men en hel del o-gemensamt. Dom har en väldigt avslappnad relation skulle jag säga. Eller kravlös kanske.
(det är bara ett exempel men jag vill bara poängtera att det finns massor med parpar som inte uppfyller några såna där saker som delas!)

Jag har varit ihop med folk där jag både haft gemensamma vänner, och inte alls. I det förra fallet var jag bra kompis med dom vännerna i vilket fall som helst även om de "egentligen först var hennes".

Jag tycker det är knäppt att säga att en riktigt bra kärleksrelation (vilket kan vara väldigt annorlunda för olika personer) kanske skulle kräva en specifik grej, ett långt och djupt vänskapsförhållande.

Jag tror att det kan vara så för en del. Men absolut inte alla. Jag tror många har sina djupa vänskapsrelationer på annat håll som partnern inte eller nästan inte kan konkurrera med. (din sista mening kändes i och för sig en smula ironisk, menmen)

^^

Vad är det du egentligen vill få fram?
Att den underliggande ångesten i relationer (som bygger på tanken att den andra kanske inte tycker om en tillräckligt eller liknande) är dålig och att den ger upphov till krav? eller att kraven ger upphov till ångest då partnern ofta inte kan uppnå dem till fullo? Eller att en del parparrelationer är för stela för dig för du vill mest vara runt lite som du vill utan krav på något slags tryggt band eller så?

(skriver lite hårt för jag pluggar egentligen och har massa deadlines och tidsbrist, men när du taggar mig sådär känner jag Krav på att svara)

haha

Jag till Person 1

Kan du översätta det där sista, jag förstod inte riktigt..

Person 1

Marina: kanske du kan uptäga att dom, du vill ha seksuelle föhållande med OCKSÅ har det typ som du själv har det. Att dom inte önskar .. hmm, att vara "bundne" .. eller hvad det nu egentligen är, du vil vare /inte vara .. Maybe they wnat the same as you.

Jag

Mmm.. ni vet att jag sitter och gottar mig åt att ni diskuterar med mig.. haha Ja vad VILL jag egentligen. det har jag undrat länge. skapa en diskussion. kanske. se om det kan komma på lösningen till vad jag vill.. eller bara lyssna på andras idéer. jag tycker bara det är väldigt intressant, för vi har precis som du säger Person 2, väldigt olika bild av vad kärlek är och hur en relation bör eller kan se ut, men det är också vad som gör det så intressant, tycker jag.. för det sägs ju att det är det som är meningen med livet typ.. evolutionens eviga längtan att hitta den rätta partnen som kan ge oss livet åter.. typ

Jag till Person 1

Ja ibland stämmer nog det, frågan är om jag alltid vill det. kärlek i den meningen handlar ju hela tiden om våglängder, att hamna på samma våg, vara i samma sits, känna samma sak, samtidigt. och det händer inte ofta. jag tycker ofta att en missar varandra. allt som oftast

Person 1

ja -- måske kan man ikke komme udenom, at det bliver kompliceret.

 Og måske er det en del af det. En del af pakken.

Jeg har ingen seksuelle forhold netop nu. Men jeg har nogle dejlige venskaber. Hvor jeg kommer tættere og tættere på mine venner. Langsomt.

Og dét er fantastisk.

Jag

pakken?

måske?

Person1

The package.

Jag

haha jag älskar språk!

Person 1

måske = kanske på svenska

Person 1

måske er det ikke MENINGEN, at det skal være u-kompliceret.
Måske er det en del af pakken, måske er det indbygget. Måske er er indbygget i pakken "Relationer mellem mennesker" at det bliver kompliceret. Måske er det ikke noget, vi skal regne med at kunne undgå. Måske måske måske ..

Jag

hm.. ja visst. så har jag också tänkt. att kanske måste allting vara så sjukt komplicerat hela tiden. för vad skulle vi annars gå och fundera på hela dagarna.

Person 2

Evolutionen har ingen längtan eller vilja.

Evolutionen är bara ett slumpfenomen som gör att individuella karaktärsdrag som ger upphov till lite mer avkomma som i sin tur kan få lite mer avkomma blir vanligare i populationer över tid. Det karaktärsdraget är något som är gynnsamt under förhållanden av evolutionärt tryck (som alltid finns men som ibland kan vara extremt, som när en fågel kommer och äter upp alla gröna insekter, då kommer alla insekter av alla andra färger bli mycket vanligare i framtiden).

^^

Det jag vill säga är att jag inte tycker evolutionen har någon relevans i den här diskussionen (Den har sällan relevans i de diskussioner där den används tycker jag.. haha). Den kan lika gärna användas för att argumentera för polyamorösa förhållanden där vi kan ha fler barn och därmed föra våra gener vidare i högre utsträckning.

Det kan också visa att det är gynnsamt att ha barn med kompisar genom insemination. Kanske är det lättare, barnen får tryggare uppväxtförhållanden och får i sin tur då fler barn och så vidare.

Jag vänder mig också helt mot tanken att parparpersoner ska vara likadana som varandra, tycka samma saker samtidigt, göra samma saker, vara i samma sits. Det är inte din åsikt verkar det som, så i det håller jag med dig. Jag tycker det är befängt och tråkigt att vi ska vara så lika varandra som möjligt. Mångfald har visat sig vara bra i alla möjliga sammanhang, så varför inte i relationer? SPÄNNING, VARIATION etc. = roligt = givande = bra relationer?
(med det sagt finns det kanske vissa saker som är bra att vara överrens om för att det ska funka, men inte nödvändigtvis)

Jag tror också att det är få förhållanden som faktiskt lever upp till sammasomsinpartnergrejen.

(men nu kanske du tänker på andra saker, typ som att vi är kära men inte samtidigt eller lika mycket och inte säger det till varandra samtidigt och då missar vi varandra och så händer inget och vips har vi "missat" någon, en potentiell superperson i ditt liv)

Person 1 till Jag

ha ha, ja .. heldigvis er det ikke kompliceret HELE tiden .. nogengange er det bare fuldstændig ukompliceret .. jeg EEEELSKER, når jeg bare er helt klar på, hvad jeg vil .. når jeg har det skide sjovt med mine venner -- uanset, om det er mænd eller kvinder; uanset, om der er seksuel energi mellem os eller ej ..
.. for det faktum, at vi kan mærke seksuel tiltrækning mellem os, er jo ikke NØDVENDIGVIS ensbetydende med, at vi skal lave et problem ud af det.

Seksuel tiltrækning er energi .. energi, jeg ikke *tvinges* til at gøre noget med.
Jeg kan også blot lade den .. være. Vi kan bare lade den eksistere, uden at vi skal begynde at have sex.
Det kan være fantastisk befriende.

Jag till Person 2

En potentiell superperson, jo jag tackar! Jag tycker också det är intressant med könsfördelningen i den här diskussionen, eller vad tycker ni?

Person 1 till Jag

 "jag undrar också om det är någonting jag missar. Det där som par-personerna verkar ha. Jag vill veta."

Om du vill veta, så er det väl enkelt, då måsta du prova. Göra det.

Jag

haha.. jag vet. men jag vet inte om jag vågar;)

jag är alldeles för ombytlig i mina känslor

kan aldrig bestämma mig.

menmen en dag så. nu måste jag sova kära vänner. trevligt att diskutera med er. jag gör det gärna igen en annan dag- kramkalas

Person 2

^^
nu hoppar jag ur diskussionen.

Jag kände det obekväma i könsfördelningen, vilket gjorde att jag knappt ville delta från början, för att undvika att vara en av "dom där killarna". Dock tycker jag det där är en separat diskussion och inte bör drabba de som faktiskt svarar på din uppmaning att diskutera... Nu känner jag ju att Jag har gjort något fel då jag som kille deltar.. fastän jag inte tycker att det går att säga att det är en snd könsfördelning om vi är tre personer. En tjej och två killar. Hur får en det välfördelat?

Även om vi varit 4 med tre killar och en tjej kanske det inte alls är snedfördelat. Jag tycker det ska till större grupper för att det ska gå att säga att det inte beror på slumpen. (vilket det kanske trots allt inte gör eftersom vi kanske skulle kunna säga att sena skumma diskussioner oftast förs mest mellan män? vem vet..)

sedan verkar det ju snarare handla om Dig och vad Du vill kontra en upplevd omgivning.. vilket är känns som en mer spännande diskussion. Men det tycker jag inte att du aviserade med ditt inlägg. (därav mitt utbrott på det där att det kändes för allmänt osv)

Jag

hahah.. gör det? varför skulle tjejer inte kunna ha sena diskussioner? nu hänger jag inte meed

Person 2

^^
jag var sarkastisk, sorry.

haha

Jag

haha.. ärligt talat så är jag nog inte bäst på sena diskussioner. det är här är långt försent för mig. plus att jag ska upp och jobba imorgon. trött krokimodell lika med sovande ställningar haha.. förresten, varför är det mer spännande att diskutera vad Jag vill.. intressant.

Person 2

^^
därför jag tycker om dig, är din vän, bryr mig om vad du tänker och känner och vill att du ska må bra och känna att ditt liv är fint och sånt! Därför är det mer intressant!
plus att det är mer specifikt, vilket också får mig att tycka att det är mer givande och kan leda någonstans.

jag har föreläsning 8-12 imorrn. vi får se hur det går, men jag skriver skriver om rening av avloppsvatten till dricksvatten. det är skoj det med. det kommer jag nog göra några timmar till..

Jag

du är konstig som inte behöver sova. fast jag känner visserligen fler som du. men jag tycker om dig. ^^ Godnatt!

Person 1

jeg synes det er en interessant diskussion. Godt initiativ, Marina.

jeg var netop hjemkommen efter kontaktimpro og dernæst en flot artist-forestilling.
Fint at afslutte aftenen med at dele nogle tanker og erfaringer her.

Enig med Person 2: Det er altid de personlige samtaler, der er mest interessante, synes jeg.
Det er præcis derfor, det er interessant at gå dybt med et andet menneske.
At trænge dybt, dybt ned i sig selv og i kæresten.
Jeg finder, at det er det aller mest interessante. Det går meget hurtigere. Fordi man hele tiden tager så stor risiko: Hvad nu hvis hun forlader mig, hvad nu hvis hun dør før mig, hvad nu hvis jeg eller hun bliver forelsket i en anden .. hvad nu hvad nu hvad nu.

Det mest spændende overhovedet .. for der er ingen garantier, intet sikkerhedsnet.
Vi skaber vejen fra dag til dag, sekund til sekund, åndedrag til åndedrag. Ahhhhhhhhhhhhh

Nu vil jeg lave en kop varm te. Og spise et par riskager med smør.

Godnat

Person 3

Jag sover över de sena diskussionerna, men gör gärna ett inlägg på morgonkvisten Så himla fint skrivet Marina! Jag känner mig väldigt kluven till det här med kärlek. För mig är det väldigt svårt att förstå hur det fungerar med parrelationer, för jag hamnar liksom aldrig i sådana (jag har haft typ en, och det kändes efter ett tag som om det blev väldigt väldigt jobbigt för att jag inte fattade hur det var meningen att jag skulle känna eller tänka, som om jag var tvungen att anpassa mig till ett format liksom). Jag tycker om vänskap, och det kan innebär att en träffas väldigt ofta, eller att en träffas ganska sällan, och mötena kan vara intensiva, roliga, djupa, fantastiska. Jag har ibland tänkt att jag inte alls kan bli kär (jag började tänka så när jag var typ tretton och trodde att det var ett mycket allvarligt fel på mig). Men samtidigt så har jag känt väldigt starkt för många människor. Så jag tänker att det kanske handlar om en definitionsfråga - vad är kärlek egentligen, hur ska vi definiera den? Vad räknas som kärlek? Måste kärlek alltid handla om sex? Eller är det tvärtom så att kärlek aldrig handlar om sex? Jag vet inte. Jag kan också känna mig stressad över det här med relationer, för även om jag känner att jag själv inte har behov av en tydlig kärleksrelation (oavsett om det handlar om tvåsamhet eller om det är flera inblandade) så kan det kännas som om det finns ett krav utifrån på att en ska ha just kärleksrelationer (så att en inte blir den där ensamma tragiska person, som att en måste ha en tydligt definierad kärleksrelation för att kunna leva ett lyckligt eller lyckat liv (vad nu det skulle vara)). Så jag tror att oron eller rädslan eller stressen kommer av att det finns en bild av hur ett normalt liv ska se ut, att det ska innehålla kärleksrelationer, relativt fasta sådana, och att en vill ha det där normala livet (oavsett vad en egentligen tycker om normalitet (begreppet eller vad det kan sägas stå för)) - för att få ett liv som är begripligt, för en själv och för omgivningen. Typ så tänker jag. Godmorgon!

Person 4

Jag förstår att det gör ditt arbete svårare, men om du eventuellt kan ha användning av mina tankar kommer du få transkribera dem från ett handskrivet brev. Men i allmänhet tycker jag Pet Shop Boys sagt det bäst.  

Normer i kärlek

Efter en lång nattdiskussion på Facebook, angående mitt inlägg i förrgår "Kärleksvänskap-Vänskapskärlek-svamp". (vilken jag även hoppas kommer att komma upp här snart..)
Så har jag funderat en del och jag kan erkänna att texten jag lade upp var i det grövsta laget och en del ironiserad, och mycket för att provocera.

MEN det jag skrev där var inte heller bara blaj. Verkligen inte. Visst är det så som en del tog upp att par-relationer kan te sig på alla möjliga tänkbara, och otänkbara sätt och vissa är mer eller mindre kravlösa. Självklart går det inte att dra alla över en kam.
MEN - återigen. Vad jag ville få fram, efter fin diskussion med en kär vän, var att vad jag egentligen vet, tror och tycker är synd på så många sätt är att normen ändå ser ut som den gör.
Det går inte att kringgå hur mycket vi än må vilja att normen ändå hävdar att en par-relation bör/ska se ut på ett visst sätt. Och det är med de normerna vi växer upp.

Sedan kan en få säga vad en vill om den saken.
Men jag känner att det kanske är en norm jag inte riktigt känner mig hemma i. Och som jag tror att många idag känner detsamma och därför väljer ett annat alternativ. Men att det trots detta, trots att så många väljer en annan väg så Finns den där! Det kan vi inte förneka. Och att det fortfarande idag hänger en våt handduk över våra axlar, med tyngden från alla de måsten/krav som det innebär.

Jag tror att alla innerst inne känner den. Kanske har du någon gång fått höra från dina föräldrar:
"När kommer barnbarnen då?"
"Har du träffat någon än?" (där är det ofta fokus på kön, är du kvinna frågar de efter en man, är du man frågar de efter en kvinna, jag säger inte att det alltid är så.. jag säger bara att det brukar vara så. att det är en norm som finns i vårt samhälle fortfarande idag)

och liknande frågor..

Vissa väljer sina relationer på grund av politiska skäl. Eller känslan av  att maktfördelningar och strukturer som inte går att lösa är alldeles för rotade i vårt samhälle och enda sättet att kringgå dem är att välja sina relationer.

Jag talade med en vän om detta. Hen talade om för mig att hen inte kunde tänka sig vara tillsammans med en av motsatt kön. Eftersom att detta med detsamma försatte hen i en heteronorm och att detta även medförde krav och normer hen inte ville finna sig i.
Hen kände att föräldrarna genast ställde högre krav och även samhället, på hur relationen skulle eller inte skulle se ut.
Hen kan därför inte se sig själv i en "kärleks"relation tillsammans med någon av samma kön.


Det fanns förstås andra anledningar också som gjort att hen valt detta. Men det visar ändå ganska tydligt hur starkt normen i frågan om hur en relation bör/ska se ut.

Och normen finns där. Hur mycket vi än försöker förneka den.

Wikipedia berättar:

 Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller en nation, mot mer allmänna konkreta ting som naturen, Kyrkan eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen. Kärlek i dess olika varianter är ett ofta återkommande tema inom litteratur, film och sång.

Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt. Ett exempel är föräldrars kärlek mot sina barn, se också agape. Ett annat är den känsla som två människor känner för varandra som innehåller en både fysisk och psykisk attraktion.

Kärleken kan också bestå av en biologisk attraktionskraft av sensuell eller sexuell natur. I det senare fallet kan känslan vara mer allmän, så kallad romantisk kärlek, eller mer konkret åtrå, också benämnt libido.

Kärlek till den egna personen – narcissism – kan av omgivningen ses som något negativt, där egenkärleken kan ta sig uttryck i handlingar som ökar det egna välståndet eller välmåendet på andras bekostnad. Det finns även en mildare form av egenkärlek där personen unnar sig en del av det goda i livet, utan att brista i respekt eller empati inför medmänniskorna. Sådan egenkärlek är kopplad till en god självkänsla, vilket i sin tur är viktigt för att kunna visa kärlek – att ge ovillkorligt.

Förälskelse kallas den intensiva inledningsperioden av ett kärleksförhållande. Att bära kärlek eller förälskelse som inte är besvarad av motparten kallas olycklig kärlek.

Att visa kärlek mot något kallas att älska. Lössläppt applicering av ordet "älska" inkluderar också idiomatiska uttryck som inte alltid bär positiva förtecken, exempelvis ett sardoniskt uttryck av missnöje: "Jag älskar verkligen hur politiker alltid ger ut tomma löften". Denna breda mening av ordet älska står i strid med den egentliga betydelsen av begreppet kärlek.

I germanska språk förekommer som regel endast ett ord för kärlek. I det grekiska språket förekommer däremot flera, bland andra agape (αγάπη) och eros (ερως). Dessa har olika innebörder och används i olika sammanhang. "Eros" står för erotisk kärlek (därav det svenska ordet), medan "agape" är det ord som förekommer i Nya Testamentets originaltexter, och dess betydelse är av stor betydelse för teologin.

Olika former [redigera]

Kärlek skulle kunna definieras i fyra olika former: eros (grekiska), agape (grekiska), philia (grekiska) och libido (latin).

Eros [redigera]

Huvudartikel: Eros (gud)

Eros är en kärleksgud i den grekiska mytologin, och symboliserar den romantiska och lidelsefulla kärleken, kärleken som aldrig mognar och växer upp. Eros motsvarighet inom den romerska mytologin är Amor, även kallad Cupido. Eros gestaltas symboliskt ofta som en bevingad barngestalt – en erot, även kallad amorin eller kupidon.

Agape [redigera]

Huvudartikel: Agape

Står för den förutsättningslösa kärleken, den självutgivande formen av kärlek och har ingen sexuell underton eller överton. Agape står också för hur (den kristna) Gudens kärlek är gestaltad i relation till människan, och hur människor ska älska Gud och varandra^[1]. Den latinska motsvarigheten är Caritas; den oegennyttiga kärleken uttryckt i handling.

Philia [redigera]

Står för syskonkärlek (utan erotisk eller sexuell underton). Philia är ett begrepp för kärleken till sina släktingar, blodsbandet. Se även platonsk kärlek, vänskap.

Libido [redigera]

Huvudartikel: Libido

Är den sexuella och fysiska kärleken, vår könsdrift. Sigmund Freud benämnde den energi, livsdriften, människan fick ur sin könsdrift med det latinska ordet Libido. Motsatsen och komplementet till libidon var enligt Freud dödsdriften, Thanatos. Thanatos är aggressionen, den självdestruktivitet som vänds utåt mot andra.

 Det som jag funderar på i den här förklaringen av kärlek, är att de inte ens tar upp att kärlek också kan vara likt qualia. Ett subjektivt fenomen som vi inte riktigt kan greppa. Och som därför i alla tider har varit ett ogreppbart ämne bland människor.

Wikipedia säger:

"Qualia är ett filosofiskt begrepp för den subjektiva fenomenvärlden; qualia är den subjektiva kvaliteten hos medvetna upplevelser. Det vill säga de känslor eller upplevelser som påstås inte gå att beskriva, såsom till exempel smaken av choklad, upplevelsen av färgen rött eller fysisk smärta.

Hur qualia skall förstås utgör ett centralt problemen inom medvetandefilosofin, då det ofta ses som ett fundamentalt problem för materialistiska förklaringar av kropp-själ-problemet. Det antas därmed att qualia inte går att förklara neuro- eller kognitionsvetenskapligt.

Begreppet qualia användes först år 1866 av den amerikanske filosofen Charles S. Peirce^[1]. Det användes dock inte i den betydelse det nu har inom medvetandefilosofin förrän 1929 av C. I. Lewis, i boken Mind and the World Order^[2]."

inte ens i beskrivningen av qualia tas det upp?

vänskapskärlek-kärleksvänskap-svamp

Vad betyder det egentligen. Kärlek.
Varför måste jag sätta en etikett på mina relationer.

Jag har många relationer, en del riktigt djupa, nära sådana. Som jag skulle om jag ville, kunna definiera som kärleksförhållanden. Vänskap låter så urvattnat. Mina relationer är tjockare än så, mer som grädde. Men jag vill inte kalla dem för kärleksrelationer heller av rädsla för att de ska hamna i något hemskt fack av förväntningar och krav.

För faktiskt många av de par-relationer, monogama kärleksförhållanden som jag känner till ställer högre krav på sin partner än på sina vänner. Och det är det jag inte förstår.
Men samtidigt förstår. Eftersom att den här relationen helt plötsligt ska innefatta och ge dig allt det där som du härmed inte kan få någon annanstans. Eftersom att ni BARA är med varandra.
Den här personen ska inte bara tillfredsställa dig i sängen, utan även vara stimulerande på alla möjliga andra sätt, vara rolig att umgås med, diskutera med, ge dig goda råd, personlig tränare, resa, gemensamma kalendrar, dela Allting med dig. Tänk så romantiskt!

Nu tänker du kanske, ja men det handlar ju om prioriteringar, det är det som gör livet värt att leva! Att veta att en enda person vill viga hela sitt liv åt dig.
UPPOFFRA SIG för dig.

Men åååh, nej så klart att hen inte uppoffrar sig, hen är ju med dig av helt egen fri vilja. Och bra är väl det. Fint. Så kan ni leva tillsammans lyckliga i alla era dagar, tills döden skiljer er åt!


Det är nog väldigt fint. Att våga ha någon så nära. En sådan relation kan nog bli väldigt stark. Men den kan också bli väldigt skör. För när den tråden brister, så brister Allt. Då är det bara du och världen kvar. Ni kanske hade gemensamma vänner, vems vänner är de nu? Dina eller hens?
Delad lägenhet? Delad försäkring? Delad ekonomi?

Vad händer när relationer brister. När du står där ensam kvar med brustet hjärta. Det sägs faktiskt att det är sanning, rent vetenskapligt alltså att hjärtan verkligen kan brista av kärleksångest.

Är det värt det då? All den där ångesten.
Jag menar det är ju inte som att den bara kommer när förhållandet tar slut, den finns ju där hela tiden. Lite i skymundan kanske och när förhållandet nåt till en punkt av hel och tillförlitligt samförstånd så försvinner den kanske en aning och ersatts endast av ångesten att du en dag ska bli gammal och dö bort, men att hen kanske dör innan dig, och lämnar dig Ensam kvar.
Men som jag ser det. Så när förhållandet nåt till den punkten, har förhållandet ändrat skepnad redan, det är inget typiskt kärleksförhållande utan en väldigt stark och djup vänskapsrelation. Men vad bryr vi oss egentligen om etiketter,
det är ju ändå bara samma sak alltihopa.
För en riktigt bra kärleksrelation kräver ju också ett långt och djupt vänskapsförhållande.

Eller vad tror du?

komplex kärlek

Komplexiteten i att älska. Det handlar kanske mest om förväntningar. Samhällets förväntningar, våra föräldrar, vänner, egna förväntningar eller förhoppningar.
När vi förväntar oss att kärleken ska vara/kännas på ett visst sätt. Gör det så att vi har svårare eller lättare att hitta en partner. Handlar kärlek egentligen bara om att fortplanta sig?
Men alternativ kärlek då. Kärleken mellan samma kön. Kärleken till föräldrar, syskon, vänner. Vad är skillnaden?

Och eftersom att jag tänker att man kan älska utan att nödvändigtvis vilja eller känna sexuell attraktion till en person hur går det till.

... Men om kärlek bara handlar om att fortplanta sig så betyder det också att sex utan att känna kärlek, eller känna något behov av någon djupare eller långvarig relation krävs.
Det skulle svara på varför vissa tappar känslorna för sin partner efter att de har haft sex. Hela attraktionen, förförelseakten som ju också ingår i själva förälskelse-fasen är egentligen bara ett steg närmare fortplantning. Och när den är avklarad behövs inte heller förälskelsen.

eftersomattniinteläggerupperakommenterarhärsågörjagdet

Kommentar 1:

 "Allt som går och heter kärlek. -- Girighet och kärlek: hur olika reagerar vi inte inför dessa två ord! -- och ändå skulle det mycket väl kunna vara fråga om samma instinkt, som fått namn två gånger, ena gången pejorativt utifrån de redan besuttnas ståndpunkt, hos vilka instinkten lugnat sig något som som nu oroar sig för sin "egendom"; andra gången utifrån de otillfredställdas, de hungrigas ståndpunkt och därför glorifierad som "god".Vår kärlek till nästan -- är den något annat än ett begär efter ny _egendom_? ... Unsere Nächstenliebe — ist sie nicht ein Drang nach neuem E i g e n t h u m?" (Nietzsche, så klart)

 

 Kommentar 2:

!

Jag har funderat på det här med kärlek. Vad handlar det egentligen om och vad är det som bestämmer att två personer ska bli kära? (om man bortser från den rent vetenskapliga förklaringen med kemiska substanser osv)

Jag har ofta tänkt att relationer är relationer. Alla är de olika. För att vi är olika. Och för att vi kan komma olika djupt tillsammans med olika människor. Det beror helt enkelt på hur väl vi kommer överens. Eller de olika våglängderna, vibrationerna som vi vibrerar på. Om vi vibrerar på samma vågskvalp kanske vår relation når ett lite djupare stadium än de relationer där den ena är uppe på vågens översta brusande skum medan den andre är djupt nere bland havsanemonerna. Det blir förmodligen ett annat sorts djup.

Någon talade en gång om för mig att en relation blir annorlunda efter att en har haft sex. Jag kan förstå vad personen menade. Men samtidigt undrar jag varför. Handlar inte kärlek om något större än så. Det köttsliga kan förstås vara en viktig krydda. Men en kan ju också bara vara fysiskt attraherad av någon och vad kallar en då en sådan relation? Räknas inte det.

En kan tycka om en person, vara fysiskt attraherad men inte kär. Inte förälskad eller inte vara intresserad av någonting på ett djupare plan.

Eller går det?

En annan talade om för mig att riktig, äkta kärlek bara kan uppstå mellan två personer, som lämnat ut sig helt och fullt till varandra. Att det är det som är riktig kärlek och att det är det vackraste, finaste en kan uppleva som människa.

Det vackra uppstår då genom att de båda vågat lämna ut sig till varandra för att de älskar varandra och bestämt sig för att endast vara med den andre. Att det är där tilliten blir som starkast. När man helt vågar släppa allt annat för en annan människa.

Jag har ifrågasatt detta länge. Eftersom att jag själv inte lyckats ha en fungerande par-relation. Det finns olika sätt att älska. Mina vänskapsrelationer, om jag måste kalla dem så, är också kärleksrelationer. Vissa vänner älskar jag på andra sätt, kanske mer eller djupare än andra. Och det beror på olika faktorer, som bara handlar om hur mycket tid, energi och hur mycket vi tillsammans har lagt ner på vår relation.

Faktiskt så handlar det mycket om hur mycket jag själv känt att jag har fått tillbaka av den andra personen i relationen. Om den andra personen gett mig lika mycket som jag gett dem har relationen också djupnat och med åren grott sig tjock och tät.

Vissa relationer är sådana att de kan ligga och gro utan näring i flera år och när man ses är det som att man sågs senast igår. Ingen tid har förflutit och det känns bara precis så enkelt som om vi sågs varje dag.