Kanske är det så enkelt..?

Kanske är det så att parförhållanden passar bra för vissa och andra inte.

Kanske är det så enkelt?

Jag ställde den här frågan till några av mina vänner. Och det mest intressanta med detta var att de flesta av mina samkönade vänner tyckte att det var så enkelt, medan de av motsatt kön oftare svarade kanske och försökte få det att låta som att de tänkte på något annat sätt. Men det kändes ändå som att de flesta kom fram till ungefär samma sak. Att det kanske är så enkelt...  

Hur tänker du?

Svar:

 -    Nä.

Vad tror du?

-          Man får vänta tills man träffar rätt person. Sen får man jobba på förhållandet, inget förhållande är perfekt. Det finns nog inte bara en ”rätte”. Men när man har hittat en som kan tänka sig att leva med får man tillsammans se till att det funkar.

Hur vet en att en hittat rätt person?

- Någon som man älskar och bryr sig om som man vill leva med.

-          :-) jag tror inte det är så enkelt. Men vem vet?

Vad tror du?

- Jag tror en massa grejor funkar för massa folk, beroende på konfiguration! Den kan infinna sig för folk vid olika tillfällen som gillat en annan konfiguration tidigare. Eller gillar senare..

Så du menar att vi faller för olika former av strukturer?

 ... väntar fortfarande på svar.

-          Har tänkt på det många gånger faktiskt och diskuterar det gärna! : )

Fint. Vad tänker du?

... väntar fortfarande på svar.

-          Kanske. Jag hade gärna velat att jag ville ha ett parförhållande, men när man väl upptäckt att man kan vara med flera så måste ens partner vara perfekt för att det ska vara värt det. Det gäller nog att inte få smak för något annat än normen:-)

-          Jag vet inte om jag håller med. Kanske, men det är nog nyttigt för alla att prova både och (parförhållande och inte) och alltid vara öppen för förändringar. Hurså?

-          Kanske! Vissa väljer tvåsamhet, andra flersamhet och andra ensamhet. Jag tror man kan vara både lycklig och olycklig i samtliga. Du?

-          Jag tror att det är så enkelt. Olika människor behöver olika saker. Vissa behöver helst va själv. Vissa behöver helst En nära. Vissa behöver helst fler nära. Vissa behöver helst en eller flera o-nära, kanske sporadiskt, eller utan regler/krav/bestämmelser. Dock inte sagt att folk rätt och slätt Vet vad som en helst vill. Att veta vad en själv behöver, och att praktisera det, att matcha det med andra människor – Det är det kluriga tänker jag.

-          Angående parförhållanden, det tror jag absolut! Och det ena är väl inte bättre eller sämre, däremot vill alla ha det de inte har, osv…

     -     Ja, så enkelt tror jag att det är. Det är vars och ens uppgift att ta reda på vilken sorts människa man    är, och leva utifrån det.

-          Kanske. Det handlar väl om vad en har blivit uppfostrad till och vad en själv tror på. Människor är ju inte monogama på det sättet att dom är immuna från att få känslor för någon annan. Jag vet inte hur det är med monogama djur men dom borde ju skaffa en ny partner om deras dör eller så bara för att fortsätta artens fortplantning och överlevnad.  Men som du säger det handlar ju in vad en trivs med. Känns det bra så är det bra.

-          Jag är beredd att hålla med om det. Och tror att jag är en av dem. Jag har försökt med öppet förhållande förut och det har inte gått bra för mig. För mycket svartsjuka som ändå funnits där. Jag har förstått att vissa tycker att det är lönt att arbeta med svartsjukan och försöka gå den vägen. Kan inte säga att jag tycker att det är värt det. Jag vill inte att ett förhållande, som är tänkt att få mig att må bra, ska vara beroende av något som får mig att må dåligt.

     -     Definitivt! Dem flesta är befriade och har bättre självkänsla när dem är i ett men det finns ju   dem som bli inskränkta och inte riktigt ”sig själva”.