fredag 20 december 2013

Ett inlägg om otrohet

I mitt förra inlägg skrev jag att detta inlägg skulle handla om otrohet. 

Sedan har det gått ett tag sedan dess.. och mycket har hänt där emellan. Men nu kommer då det efterlängtade inlägget.




Otrohet.

otro

het.

Vad tänker jag om otrohet. Jag tänker att otrohet, grundar sig på 
otro
En bristande känsla av tillit. Detta leder ju sedan till att vi blir rädda. Med andra ord grundar sig den mesta otro i rädsla. 

Varför blir vi rädda?


Jag tror att otrohet framför allt handlar om vår egen osäkerhet. Detta har jag säkert redan tagit upp i tidigare inlägg. Men jag säger det igen. 
Osäkerhet för att inte räcka till, dålig självkänsla/självförtroende, för att inte vara en person värd att älskas. Och detta leder förstås till en rädsla att förlora, att bli lämnad. För älskar du inte dig själv, tror du inte på att du är värd att bli älskad för den du är och ingen annan, så är det också väldigt svårt att tro att någon annan skulle kunna älska dig på samma sätt. 

Det är därför jag inte tror på otrohet. 

Åtminstone inte den skuld vi vill lägga på den som är otrogen.

Det enda som om möjligt kan vara en otrohet är att vara Otrogen mot någon en sagt sig vara trogen till, med andra ord någon en sagt sig vara helt och fullkomligt ärlig med. 

Jag tror att så länge relationen är ärlig, och båda parter agerar och kommunicerar helt ärligt, med och inför varandra excisterar inte otrohet. 

Det som vi idag kallar otrohet grundar sig på svartsjuka, avundsjuka, rädslor, och egen dålig självkänsla. Dessa känslor är sådana vi är fullt kapabla till att jobba med inom oss själva. För att ha en villkorslös, fullständig kärleksrelation bör dessa känslor inte ingå. 

Med detta menar jag förstås inte att dessa känslor aldrig kommer att uppstå. Ingen är perfekt och perfektion är heller inte alltid att föredra. Dessa känslor kommer mer än troligt att uppstå i var och varannan relation du har, men vad jag tror är viktigt är att istället för att gå in helt i dessa känslor och begrava sig i självömkan och ångest över att inte bli älskad, fundera lite över var dessa känslor egentligen grundar sig.

Till att börja med är er relation verkligen helt och fullt ärlig?

Hur ofta pratar du och din vän/kärlek om vad er relation egentligen betyder, vad ni vill, vad ni känner, tänker och vill ha utav den?

Det är viktigt att hela tiden kommunicera våra känslor, utan kommunikation skapar vi rum för rädsla. Det osagda är mycket läskigare och större än det sagda. Och även om du tror att du skonar din vän/kärlek med att inte berätta för den om den där andra du har träffat, de där obehagskänslorna som börjat uppkomma, instängdheten eller kärleken du känner att du inte får besvarad, så kommer det alltid att synas på dig ändå. Din vän/kärlek känner dig förmodligen tillräckligt bra för att se att någonting är fel och hela relationen kommer att bli lidande.

Så PRATA!



Slutsumman av detta blir då, för att hålla liv i en kärleksfull och tillitsfylld relation
1.KOMMUNICERA!
2.KOMMUNICERA!
3.Var ärlig mot både dig själv och din vän/kärlek. Ingen vet vad du känner bättre än du själv. Lyssna på din magkänsla, hur konstigt och svårt det än må låta.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar